ca 4 månader kvar...

Bara jag tänker på det börjar tårarna rinna, hjärtat värker när det inser att du snart inte längre är hos mej och att detta är våran sista sommar ihop. Har inte tänkt på det så mycket men när nu mamma har så smått börjat annonsera drabbades jag av insikten om hur fort tiden har gått och hur kort våran tid tillsammans börjar bli.

Jag älskar dej så mycket och av hela mitt hjärta och det känns så idiotiskt att jag ska ge bort allt detta bara för att sätta mej på en 20 cm större häst som inte änns äger hälften av din personlighet och vars utmärkande bedrift är stam och gångarter.

Patetiskt igentligen då du bara kommer att flytta ifrån mej och inte försvinna helt.

Den jäveln som kom på att ponnysar inte får tävlas utav ryttare över 18 år borde skjutas eller så borde denne iallafall som kompensation ha kommit på nått mirakel medel som fått hästen att hokus pokus bara råka blivit ungefär 20 cm högre!

Nej fy fan om det är så här nu i juli får ja nog se till att ta ledigt en vecka när han verkligen åker för jag vet inte hur jag ska stå ut.